Hiv är ett virus som attackerar kroppens immunförsvar och om viruset förblir obehandlat så kan det leda till den dödliga sjukdomen AIDS. Världshälsoorganisationen uppskattar att det idag finns cirka 38 miljoner personer smittade med hiv, majoriteten i södra Afrika. Hiv kan smittas via blodet samt över slemhinnor, såsom vid sexuell kontakt, och den största delen av nya hivinfektioner globalt sker vid oskyddat vaginalt samlag. Det finns mekaniska och immunologiska faktorer i den genitala slemhinnan som skyddar kroppen mot hiv, såsom det skyddande sekret som täcker slemhinnan, epitelet (yttersta delen av slemhinnan) samt utsöndrade proteiner (äggviteämnen), bland annat ifrån immunförsvaret. Ibland kan viruset, trots dessa skyddsbarriärer, ta sig igenom och infektera immunceller i slemhinnan och så spridas vidare i kroppen. Vår forskning handlar om faktorer som påverkar den genitala slemhinnan hos kvinnor samt hur dessa kan ha betydelse för känslighet för hivinfektion.
Hormonvariationer i menscykeln
Tidigare studier talar för att hormonvariationer i menscykeln kan påverka mottagligheten för hiv och att det kan finnas en ökad risk för smitta under den senare delen av menscykeln då nivåerna av könshormonet progesteron är som högst. Vi samlade in slidsekret från kvinnor under olika faser i deras menscykel och mätte proteinnivåer i sekret. Vi visade att proteiner som tros ha en skyddande effekt på slemhinnan var allra högst runt ägglossning och som lägst före menstruation, dvs. i den progesteron-dominerade fasen (Bradley et al, AJRI 2018). Våra resultat stödjer tidigare studier som visar att risken för hivsmitta kan variera över menscykeln.
Genital profil hos kvinnor i hiv-serodiskordanta förhållanden
Det finns individer och grupper som trots exponering för hiv undgått att bli smittade, och en del studier talar för att deras genitala immunförsvar skiljer sig från andra kvinnors. Vi undersökte en grupp kvinnor som är utsatta för hivsmitta, nämligen kenyanska hiv-negativa kvinnor med en hiv-positiv manlig partner. Sådana par kallas serodiskordanta. Vi jämförde slidsekretet hos dessa kvinnor med slidsekret från hiv-negativa kvinnor med en hiv-negativ partner. Vi kunde påvisa skillnader av proteiner involverade i barriärfunktionen av slemhinnan samt immunförsvaret, vilket talar för att hiv-negativa kvinnor i serodiskordanta förhållanden har en distinkt ”genital profil” som skiljer sig från kvinnor med en hiv-negativ partner (Bradley et al, MCP 2019). Ytterligare studier krävs för att förstå om och hur dessa skillnader i proteinuttryck kan påverka risk för hivinfektion.
Hormonella preventivmedel med fokus på P-spruta
En del studier tyder på att användningen av vissa typer av hormonella preventivmedel, framförallt så kallad p-spruta, är kopplat till ökad risk för att bli smittad av hiv. Orsaken till detta är dock okänd och skulle kunna bero på olika riskbeteenden vid användning av p-spruta alternativt mer biologiska effekter som ökar mottagligheten för hiv. Vi jämförde den genitala slemhinnan hos kenyanska kvinnor som använder p-spruta med kenyanska kvinnor som inte använder några hormonella preventivmedel. Hos kvinnorna som använder p-spruta såg vi en nedreglering av gener som är viktiga för barriärfunktion, bland annat gener som kodar för ”klister-proteiner” som normalt sett bidrar till en intakt slemhinna (Bradley et al, PLoS Pathogens 2022). Dessa kvinnor hade även ett tunnare övre lager av slemhinnan jämfört med kontroller. Detta skulle kunna tala för att användning av p-spruta bidrar till en mer lucker/genomsläpplig slemhinna, och att detta eventuellt kan bidra till ökad mottaglighet för hivinfektion hos dessa kvinnor.
Effektiva, säkra och lättillgängliga preventivmedel är en prioriterad global hälsofråga, och för att bidra till utveckling av säkra preventivmedel är det essentiellt att förstå underliggande mekanismer av hormonella preventivmedel. I framtiden vill jag därför fokusera på hur användningen av hormonella preventivmedel påverkar den genitala slemhinnan.
Pågående projekt
I ett pågående projekt studerar vi genuttrycket i den genitala slemhinnan i den ovan beskrivna kohort av kenyanska kvinnor men där kontrollerna (utan p-spruta) är provtagna i den östrogen-dominerade fasen i menscykeln. Detta kan ge ytterligare viktig information om hur både kroppsegna könshormoner (östrogen och progesteron) samt hormonet i p-spruta kan påverka slemhinnan. I ett annat pågående projekt ska vi analysera vävnadsprover från användare av p-spruta med en ny teknik som kallas ”spatial transcriptomics”. Med hjälp av spatial transcriptomics kan vi lokalisera var i slemhinnan specifika gener är uttryckta, vilket ger en mer detaljerad bild av effekten av användning av p-spruta.
Sammanfattningsvis bidrar vår forskning till att kartlägga faktorer som påverkar den genitala slemhinnan och som kan ha betydelse för risken för hivinfektion hos kvinnor. Den kunskapen kan förhoppningsvis bidra till att utveckla förebyggande åtgärder för att minska smittspridningen av hiv, såsom t.ex. vaccin eller microbicider, samt bidra till utvecklingen av säkra hormonella preventivmedel.